En ilsken debattör är lätt att avfärda
Satt och såg en repris av Debatt där Elisabeth Ohlson Wallin var med angående sin senaste fotoutställning med vilken hon vill få igång en debatt kring religionernas gamla mossiga texter, som missbrukas av dess trotjänare, mot homosexualitet. I likhet med Ecce Homo provocerar även denna vissa människor och man frågar sig varför hon nödvändigtvis måste vara så provokativ, varför hon ska föra en sådan aggro-debatt... Hon har väl fog för det, tänker jag som känner igen mig så otroligt mycket i det där att bli ifrågasatt för att man är arg när man framför sina åsikter.
Foto: Elisabeth Ohlson Wallin
Jag har fått höra att jag är "arg och bitter" och borde tänka på min samtalston om jag vill att någon ska lyssna på mig; att jag bör tona ner min agressivitet om jag inte vill uppfattas som en (harkel... fniss...) "vulgofeminist". HAHAHA!! Jag kunde sannerligen inte bry mig mindre om den saken... Och om jag blir förbannad över en orättvisa tycker jag att jag har rätt att känna ilska. Den är högst befogad och det är MIN känsla, och den ska ingen få ta ifrån mig! Då bör jag även få lov att visa den känslan när jag ifrågasätter det som orsakade den! Folk är så konflikträdda, och detta är ännu ett diskriminerande beteende jag kan skönja bland gemene man; det är så lätt att avfärda en ilsken debattör. En arg människas åsikter tas inte på allvar. Och varför blir man provocerad av Elisabeths fotografier över huvud taget undrar jag! För JAG blir inte ett dugg provocerad; tvärtom. Jag välkomnar hennes kritik av något som bör kritiseras! Men det är klart; om jag hade varit en gammal stofil-pastor i en lika gammal församling, och hade för vana att sätta mig över och fördöma homosexuella och påstå att Gud säger att de är mindre värda och inte är välkomna i min församling; om jag hade för vana att begå morbida handlingar och tillåta att sådana begås i Guds namn; då hade jag säkert blivit provocerad... Jag tycker de är rätt avslöjande detta när folk blir så vanvettigt provocerade. Det står onekligen "SKURK" i pannan på en hel drös i och med denna provokation...
Elisabeth känner sig sårad och kränkt av de texter hon kritiserar och ifrågastätter; å sina egna och å andras vägnar; konstigt att hennes igångdragande av debatten kring detta är en smula ilsken..? Hon har all rätt att känna sig sårad, arg, ledsen, kränkt; vilka känslor hon nu känner. Det är HENNES känslor och hon har fog för varenda en av dem!!! Hon är en högst nödvändig uppviglare - så länge sjuka översittarattityder används i Guds namn behövs Elisabeth och liknande provokatörer! Så lyssna och se VAD hon hon vill säga med sin konst; se essensen i den; budskapet, istället för att lägga fokus på HUR det sägs!
Foto: Elisabeth Ohlson Wallin
Foto: Elisabeth Ohlson Wallin
Jag har fått höra att jag är "arg och bitter" och borde tänka på min samtalston om jag vill att någon ska lyssna på mig; att jag bör tona ner min agressivitet om jag inte vill uppfattas som en (harkel... fniss...) "vulgofeminist". HAHAHA!! Jag kunde sannerligen inte bry mig mindre om den saken... Och om jag blir förbannad över en orättvisa tycker jag att jag har rätt att känna ilska. Den är högst befogad och det är MIN känsla, och den ska ingen få ta ifrån mig! Då bör jag även få lov att visa den känslan när jag ifrågasätter det som orsakade den! Folk är så konflikträdda, och detta är ännu ett diskriminerande beteende jag kan skönja bland gemene man; det är så lätt att avfärda en ilsken debattör. En arg människas åsikter tas inte på allvar. Och varför blir man provocerad av Elisabeths fotografier över huvud taget undrar jag! För JAG blir inte ett dugg provocerad; tvärtom. Jag välkomnar hennes kritik av något som bör kritiseras! Men det är klart; om jag hade varit en gammal stofil-pastor i en lika gammal församling, och hade för vana att sätta mig över och fördöma homosexuella och påstå att Gud säger att de är mindre värda och inte är välkomna i min församling; om jag hade för vana att begå morbida handlingar och tillåta att sådana begås i Guds namn; då hade jag säkert blivit provocerad... Jag tycker de är rätt avslöjande detta när folk blir så vanvettigt provocerade. Det står onekligen "SKURK" i pannan på en hel drös i och med denna provokation...
Elisabeth känner sig sårad och kränkt av de texter hon kritiserar och ifrågastätter; å sina egna och å andras vägnar; konstigt att hennes igångdragande av debatten kring detta är en smula ilsken..? Hon har all rätt att känna sig sårad, arg, ledsen, kränkt; vilka känslor hon nu känner. Det är HENNES känslor och hon har fog för varenda en av dem!!! Hon är en högst nödvändig uppviglare - så länge sjuka översittarattityder används i Guds namn behövs Elisabeth och liknande provokatörer! Så lyssna och se VAD hon hon vill säga med sin konst; se essensen i den; budskapet, istället för att lägga fokus på HUR det sägs!
Foto: Elisabeth Ohlson Wallin
