Den kollektiva transen
När ska den kollektiva transen luckras upp och upphöra?
När ska alla sovande vakna och öppna ögonen de så länge haft tungt igenbommade?
När ska folk fatta egna beslut efter eget huvud istället för att slappt och utan motstånd följa med strömmen som om inga alternativa vägar fanns att tillgå?
När ska den egna, personliga individen slita sig loss från den homogena, sammansvetsade massan?
När ska uppbrottet komma när det genuina hos var och en får komma till uttryck?
När ska man återvända till sin egen person och ge näring åt denna?
När ska man vika av från den breda upptrampade leden och våga sig in på de smala, snåriga och igenväxta stigarna?
Den innersta individen är sedan länge kuschad och näst intill bortglömd, men hon är inte död. Hon sover bara väldigt tungt och skulle må bra av att bli väckt ur sin dvala. Så väck henne; gör henne klarvaken och dynamisk! Ge henne näring och energi och se till att hon omedelbart ger sig ut längs de snåriga stigarna! Gör det nu, innan det är för sent och hon ej längre går att väcka.
