annelielizabeth.blogg.se

Den där vedertagna rätten till andras liv för ett fullgott eget.

Det där skrupelfria begäret efter att sko sig på andra för egen vinning.

Den där totala avsaknaden av empati för andra individer förutom en själv.

Det att tro sig äga rätten att ta utan att någonsin ge tillbaka.

Det att vägra se hela bilden och tillåta sig att kisa sig genom tillvaron så stora väsentliga delar förblir skymda.

Det att alltid sätta sig själv i det främre rummet och låta det övriga utrymmet vara ständigt begränsat med undantag för vissa, enskilda...

Det att ta en annan varelses liv för att det är varje människas personliga rättighet och fullt naturligt.

Det att se oss som de överlägsna och agera sjävutnämnda, överordnade härskare.

Det att aldrig ta ställning för att det är obekvämt och lättare att bara fortsätta som förr.

Det att blint följa massan utan att ge sitt eget inre en chans att frodas.

Det att alltid nicka bifallande till de som besitter makten.

Det att vara likgiltig och blaserad och aldrig orka bry sig.

Det står mig upp i halsen och misantropin har för längesedan funnit befogad grogrund i mitt innersta rotsystem.