Temple Grandin
Såg just filmen om Temple Grandin och har fortfarande kvar en ömmande klump i halsen (av flera anledningar...). Känner att det är så bakvänt alltsammans kring autism; En del människor får en enorm förmåga att se saker som vi andra är komplett blinda inför och vi tycker att de är konstiga och fyllda av begränsningar för att deras extrapåslag av kunskaper och fantastiska förmågor är (för oss) okända; för att de krockar med vårt snäva synsätt och, på riktigt, begränsade sinnen... Alla missförstånd och okunskap kring annorlunda personer (som de sa så jävla bra i filmen: "Different. Not less.") som bara leder till utanförskap gör ont att tänka på... De har begåvats med något vi saknar och vi bör se det därefter också; som tillgångar snarare än störande fel.
Vilken människa, Temple Grandin! Hennes superhjälteliknande sinne andvändes av henne själv för att hjälpa djuren leva mer humana liv i djurindustrin, i vilken hon genast uppfattade mängder med fasansfulla missar som innebar extra lidande och stress för boskapen hon studerade. Se filmen själva, så slipper jag försöka mig på en mer ingående förklaring till den där ömmande klumpen i min hals.
