Hon snubblade, sjönk och försvann
Bruset och dånets eko.
Mäktiga krafter och ofattbara
vågor leko.
Som champagnens brådska
att som anden i flaskan nå ut
för att söka syre och livsrum.
Man blir för evigt oförstående
stående på jordens kant,
med känslan av att vara minimalt
liten, maktlös och dum.
Hennes tankar baxades upp
mot hjärnbarken och fick henne
på farligt fall.
Havet hade med vågens hjälp
kommit med ett dödens kall.
Hon snubblade så medsamma,
sjönk och försvann.
Himlen drog i ett andetag ihop sig,
solen flydde bakom ett moln
och havet vann.
☼