annelielizabeth.blogg.se

Dingo dingo

Publicerad 2012-04-04 21:42:17 i Könsroller och invanda mönster,

Har just sträckläst boken "Dingo dingo" och känner att de tre författarna till den tveklöst är något väsentligt på spåren. Jämställdheten, och debatten kring denna, fokuserar allt som oftast enbart på oss kvinnor och förtrycket av oss. Lätt att tala om objektifiering av kvinnokroppen som kommer sig av männens sexualdrift och maktbegär, om cementerade könsroller som främst är till kvinnans nackdel etc. Sällan talas det om det ekvivalenta mansförtycket, som faktiskt existerar i stor utsträckning även det; i form av exempelvis stereotypa uppfattningar om vad som är manligt och inte (för att bara nämna en sak som fanimej begränsar även den manliga delen av befolkningen något enormt).

 

 

I "Dingo dingo" strålar en samling allsköns män samman för att främst ägna sig åt en kvarts omfamning i en öde industrilokal. Till en början känner samtliga män ett obehag kring detta kramande och gör allt för att skämta bort den främmande känsla som infinner sig då det ska kramas med andra karlar. Till en början är det stela, allt igenom konstlade och högst krystade omfamningar vi som läsare får ta del av, men så sakteligen börjar männen successivt mjukna och slappna av, och där; i denna avlappnade känsla inser de plötsligt att det är givande att kramas... De slutar puta med rumpan (för att undvika att deras skrev nuddar vid varandra...) och hö-höa sig igenom den 15 minuter långa kramen och ger sig hän. De känner att det fanimej ger något att stå så där, tätt intill en annan manlig varelse och bara hålla om... ...utan press och stress som handlar om att det ska leda till något av mer sexuell natur... De känner att de faktiskt får något de hela långa livet saknat... Omfamningarna (som sker på kontinuerlig basis) förändrar dem på djupet och hämningar, rädslor och agg börjar så sakteligen släppa...

 

Ps. De där tre kloka författarna lyser med sin frånvaro - totalt - när jag försöker få dem att haja min entuisiasm... Jävligt trist, men sant... Ds.

 

 

Kvinna eller man - vi har alla behov av beröring och närhet. Det är knappast något nytt att just beröring får oss att må bra på flera plan. Må bra-hormonet Oxytocin utsöndras och vi får ett stärkt immunförsvar. Vi blir lugnare, får sänkt puls och mår bra av beröring. Kramar av mer innerlig och genuin natur (utan sexuella baktankar) och känslor förpassas dock allt som oftast till något som blott är oss kvinnor förunnat att uppleva. Tyvärr. Det går inte att komma ifrån. En man ska inte kramas; i synnerhet ska han inte krama andra män (om han inte vill bli kallad fjolla eller bög). Det säger sig självt att denna könsroll är förtryckande och begränsande!! Det säger sig självt att det egentligen är en konstlad, onaturlig könsroll som bara bidrar till ojämställdheten i det långa loppet. Läs boken och njut av att få en dos obegränsad lektyr som vänder upp och ner på stagnerade könsroller, och ta en liten funderare på om det inte ligger något i detta att männen kanske faktiskt också är förtryckta...

 


Liknande inlägg

Om

Min profilbild

annelielizabeth

Vegan sedan drygt 10 år. Drar mig inte för att säga min mening, vilket i den konventionella normen kan landa som "Pubertal idiot" men som hos de flesta med ett hjärta som brinner för djuren och rättvisor i största allmänhet ses som livsviktiga ord!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela