Ann-Eli Elizabeth

All kärlek är bra kärlek

Trollet med den långa, långa svansen

Kategori:

Förord: Det började för ca 20 år sedan (alltså ca 30 år sedan då boken kom ut 2004). Per-Olof berättade godnatt-sagor, fritt ur fantasin, får våra döttrar. Det handlade om Trollet med den långa, långa svansen och hans äventyr. Inom familjen har vi ofta sagt till varandra att vi borde skriva ner sagorna och ge ut en barnbok. När vår äldsta dotter väntade barn kände vi att vi ville förverkliga den idén. Vi har letat i minnet och samlat en del av berättelserna. En särskild eloge till vår yngsta dotter Ann-Eli SisterofMercy Sköld som lagt ner hela sin själ i bilderna. Tack också Joakim som hjälpt oss när vi inte förstod oss på datorn. Vi hoppas att många barn ska få glädje av den här boken.

Per-Olof & Gunilla
 
 
 
I Gammelskogen har ingen människa bott på över 100 år. Där finns bara några gamla byggnader och husgrunder kvar.

Men där finns en trollfamilj. Det är trollmor, trollfar och deras lilla trollbarn. De bor i Trollebo.

Det är något alldeles speciellt med det lilla trollbarnet; han har en väldigt lång svans. Ja, den är längre än alla andra svansar. Därför är han döpt till Trollet med den långa, långa svansen. Men han kallas för det mesta bara för Trollet.
 
Aborrtjärn ligger långt inne i Gammelskogen. En dag fick Trollet lov att gå den långa vägen dit, alldeles ensam, för att meta. När han kom fram var han hungrig och lite trött i benen. Han satte sig på en stubbe och åt upp sina smörgåsar som trollmor hade skickat med. Mums, vad gott!

När han skulle börja meta upptäckte han att han glömt sitt metspö. Oj, vad skulle han göra nu? Jo, han tog en liten metkrok som han hade i fickan och fäste på sin långa, långa svans.

- Fiffigt, tänkte Trollet och hängde på en liten daggmask.
 
I Abborrtjärn finns mycket fisk. Det nappade bra och snart låg en liten hög med abborrar på marken bredvid Trollet. De allra minsta fiskarna han fick upp lirkade han varsamt av kroken och släppte tillbaka.

- Vi ses en annan gång, sa Trollet.
 

En stor, hungrig gädda simmade omkring i Abborrtjärn och såg den goda daggmasken på kroken. Gäddan tog en väldig sats för att fånga betet. Men den missade och fick istället ett ordentligt tag om den långa, långa svansen.

- Aj, min svans, det gör ont! skrek Trollet. Han rycktes med och ramlade rakt ner i vattnet. PLASK! Vattnet stänkte åt alla håll. Gäddan blev så rädd att den gömde sig i vassen. Den vågar nog aldrig hugga på kroken mer.

- Nu är det nog bäst att jag skyndar mig hem till Trollebo, sa Trollet när han äntligen kravlat sig upp på landbacken. Våt och lite förskräckt, men ändå glad, vandrar Trollet hemåt med sin fångst. På svansen finns ett par rejäla minnen av äventyret.
 
Hemma i Trollebo sitter trollmor och trollfar och väntar. De börjar bli lite oroliga. Det är sent på dagen och det blir snart mörkt.

- Tänk om han har gått vilse. Han har ju aldrig gått ensam så långt, sa trollmor. Vi skulle aldrig låtit honom gå.
- Han klarar sig nog, sa trollfar, han är inte så liten som du tror.

Just då öppnades dörren och där står ju Trollet, alldeles sjöblöt! Ha håller glatt upp sina fiskar som han fångat med den långa, långa svansen.
 
 
Nu får trollmor och trollfar bråttom. De skyndar sig att göra upp en rejäl brasa så att Trollet kan värma sig och torka sina blöta kläder. Sedan steker de fisken på glöden och medan de äter sin kvällsmat i solnedgången berättar Trollet om sitt äventyr.

- Mums, vad gott. Stekt abborre är det bästa jag vet, sa han.
- Vi vet, sa trollföräldrarna.
 
Vid Trollebo står ett gammalt äppelträd med många stora, röda äpplen. En dag klättrade Trollet upp i trädet för att plocka lite frukt åt trollmor. Älgen i Gammelskogen tycker också om äpplen. Just den här dagen kände han på lukten att de var mogna och gick till Trollebo för att smaka. Det brukade han göra varje höst. När Trollet hade plockat färdigt tog han ett skutt för att komma ner på marken. Men där stod älgen, så han hoppade rakt ner i den stora älgkronan. Älgen blev jätterädd och började springa därifrån. Det gick över stock och sten och det gick fort för älgar tar stora kliv när de springer.
 
Trollet fick hålla i sig allt vad han kunde, annars hade han trillat av. Äpplena trillade ur korgen ett efter ett och plötsligt tvärstannade älgen för att börja äta. Som skjuten ur en kanon for Trollet i en fin båge och hamnade rakt ner i en myrstack. Där var det visserligen mjukt att landa men det började genast att stickas för myrorna som bodde där tyckte absolut inte om besöket.

- Du får ta äpplena för nu går jag hem, sa Trollet lite purket. Omskakad traskar han hemåt och funderar på vad som egentligen hade hänt...
 
När Trollet kom hem undrade förstås trollmor varför korgen var tom. Han berättade vad som hänt och lovade att genast gå och plocka nya. När han klev ut genom dörren stod älgen där och väntade på honom.

- Hej, vill du följa med på en tur?
- Vad kul, sa Trollet och tog ett skutt upp i älgens krona. Nu bar det av igen, över stock och sten. Det bar iväg till Abborrtjärn, där simmade älgen runt i vattnet med Trollet i sin krona. Sen visade älgen sin bästa sovplats och sitt bästa gömställe i Gammelskogen.

- Lova att inte berätta för någon, sa älgen.
- Självklart inte, vi är väl kompisar, sa Trollet.
 
På kvällarna när Trollet skulle sova, brukade trollfar berätta olika saker. Det bästa Trollet visste var att höra om äventyr när trollfar var ung. En gång hade han gjort en lång resa på vattnet med en stock. Han hade seglat långt, långt bort till havet. Där fanns Stora Staden, med bilar, spårvagnar och många människor. Där fanns också ett tivoli där trollfar hade haft mycket roligt.

Jag vill också göra en sådan resa, tänkte Trollet...
 
Trollfar har lärt Trollet att göra små båtar av barkbitar som man kan hitta i Gammelskogen. Som segel tar han ett litet löv och fäster på en pinne. Vid bäcken bakom Trollebo är det roligt att leka. Där sätter Trollet sina barkbåtar i vattnet och drömmer om att få följa med på en tur. Han drömmer om en resa till Stora Staden...

- Var finns stocken som du seglade med? frågar Trollet.
- Åh, den finns inte kvar. Den ville tivoliägaren ha. Han sa han kunde använda den till en ny attraktion på tivolit. Forsränna kallade han det, svarade trollfar.

Ja, då får vi väl göra en ny, tänker Trollet.
 
Nu har Trollet fått fart på trollfar. De har letat upp en lämplig stock i Gammelskogen och jobbar nu tillsammans så svetten lackar. Med varsin yxa i handen formar de omsorgsfullt stocken till en bra båt att segla iväg med. Trollfar är nöjd och glad. Han tycker om att lära sin lilla trollpojke olika saker.
 
Trollet med den långa, långa svansen sitter på en stubbe i Gammelskogen. Han funderar på hur han ska få ihop pengar till resan han vill göra. Han ser sig omkring och ser att det växer en massa bär och svamp runt omkring honom.

- Aha, nu vet jag vad jag ska göra!
 
Nästa dag träffar vi Trollet med den långa, långa svansen på torget i Det Lilla Samhället. Han är där för att sälja lingon, blåbär och svamp som han plockat alldeles själv i Gammelskogen. Bredvid honom står ett annat troll och småler. Det är en figur som människorna har rest upp för att turisterna ska ha något att titta på.
Affärerna går bra. Människorna är lite nyfikna. De har inte sett ett riktigt troll på länge och kommer fram och pratar. Det är många som vill köpa bär och svamp och Trollet tjänar bra med pengar.
 
Torgtrollet har också en lång svans och den tycker barnen om att åka kana på. Innan Trollet går hem för dagen passar han också på att åka kana några gånger.

- Vad kul det var, sa Trollet.
 
Nu har Trollet pengar i sin ficka, båten är klar, seglet hissat och resan kan börja. På stranden står trollmor och trollfar och vinkar. Trollmor ser lite ledsen ut.
- Lova att du är rädd om dig, säger hon.
- Självklart, säger Trollet och vinkar tillbaka.
Har han en liten tår på kinden?
 
Nu blir det spännande. Färden går först i bäcken därhemma, sedan ut i en liten sjö. Efter att ha seglat över den kommer han ut i en å som rinner ut till en större sjö. Med bra vind i seglet är han strax över på andra sidan. Där finns älven som leder till havet och Stora Staden. Allt vatten rinner mot havet, så nu går det fort. Det tar inte lång stund förrän han är framme. Han viker av i en liten å och tar sikte på Pariserhjulet som syns på långt håll. Precis som trollfar berättat rinner ån förbi Tivoli. Där förtöjer han stocken och kliver iland. Där sitter en gammal gubbe och fiskar.
- Hej, vad är du för en? säger han.
- Jag är Trollet med den långa, långa svansen och jag har seglat med den här stocken ända från Gammelskogen.
- Vad lustigt, sa gubben, för många år sedan fick jag en likadan stock av ett annat troll.
- Det måste ha varit trollfar, sa Trollet.
 
- Jaha, sa gubben, så var det alltså din pappa som gav mig idén till forsrännan här på Tivoli. Ska vi gå in och titta?

Inne på Tivoli var det massor av människor och det hördes glada rop och skratt överallt.

- Här har vi forsrännan; FlumRide kallas den, sa gubben.
- Vad kul det ser ut, sa Trollet. Förresten, du får min stock också, jag tänker ta tåget hem till Gammelskogen.
- Tusen tack, sa gubben, då ska du få gratisbiljetter av mig så du kan åka så mycket du orkar hela dagen.
Trollet gav gubben en stor kram och tog ett jätteskutt upp i FlumRide.
- Glöm inte att hälsa hem till Trollebo, sa gubben.
- Självklart inte, sa Trollet och vinkade glatt med den långa, långa svansen.

Det gick upp och ner och han såg många stockar liknande hans egen farkost. Det stänkte vatten så han blev blöt och det killade i magen... Förvånat såg han sig omkring när stocken plötsligt tvärstannade.

Vad fort det gick, tyckte Trollet.

Äntligen är Trollet med den långa, långa svansen på Tivoli som han har längtat så mycket efter. Han äter sockervadd och glass och han åker radiobil och karusell. Ja, han åker allt som går att åka. Till sist vågar han sig på att åka Pariserhjulet som ser högt och lite farligt ut. Där uppifrån ser han hela Stora Staden och ända bort till det blå havet. Det känns härligt och pirrar lite i magen. Plötsligt stannar Pariserhjulet och blir alldeles stilla. Människorna blir rädda och undrar hur de ska komma ner.
- Ingen fara, säger Trollet och hänger ut sin långa svans och låter människorna fira sig ner.
Det är bra med lång svans, tänker Trollet.
 

Efter äventyret på Tivoli börjar Trollet att längta hem. Det regnar så han hoppar på en spårvagn som det står "Järnvägsstationen" på. När dörren stängs sitter Trollet fast med den långa, långa svansen.
- Hjälp! skriker han och drar i svansen. Rätt som det är lossnar den och plaskar rakt i ansiktet på två damer som suttit och tittat lite fisförnämt på honom.
Åh, vad pinsamt. Vad gör jag nu? tänker han.
Trollet gör som han har lärt sig; går fram till damerna, bugar och säger: "Ursäkta mig så jättemycket, det var inte meningen. Jag råkade bara fastna med min svans, den är så lång".
- Det var väl inte så farligt, säger damerna.
När Trollet hoppat av tittar de på varandra.
- Vilket trevligt litet troll och vad artig han var, sa de till varandra.
 
En röst hörs i en högtalare: "Tåget mot Gammelskogen avgår om fem minuter". Trollet fick jättebråttom och sprang fort för att hinna med. Nu var det så att tåget till Gammelskogen inte gick ända fram. Den sista sträckan var nedlagd. Där har det inte gått något tåg på många år.
 
Trollet hyrde en dressin, en slags cykel som går på räls, och så trampade han på järnvägsspåret den sista biten.

Undrar om dom blir glada när jag kommer hem, tänkte han.
 

Ja, visst blev trollmor och trollfar glada när Trollet med den långa, långa svansen kom hem igen. De har längtat efter honom och varit en aning oroliga. Nu är allt som vanligt igen, i Trollebo som ligger i Gammelskogen där ingen människa har bott på över 100 år. Men kanske inte som vanligt ändå, för just ikväll är det trollmor som berättar om sina äventyr när hon var ung.
- God natt, min lilla trollunge.
- God natt, säger Trollet och tänker redan på sin nästa resa.
 

 
 
 
 



 
 
 

 
 

 

 

KOMMENTARER:

Kommentera inlägget här: