Ann-Eli Elizabeth

All kärlek är bra kärlek

Ibland kan även Di Leva vara irriterad

Kategori: Andligt, Diverse tankar

Såklart ska man satsa på kärleken, vare sig man heter Di Leva eller ej, fast man känner att den ligger långt borta ibland. Man går för att handla på Hemköp. Man har sovit jävligt dåligt. Man är väääldigt lättiriterad och näst intill kolerisk helt utan annan anledning än den att man faktiskt lider av sömnbrist. Man ser folk som enerverande idioter… som bortkollrade köttätande oempatiska fjantar som endast är ett enda störande moment när man möter dem… man står i kön till postinlämningen på Hemköp för att hämta ut två stycken paket (förmodligen med nåt billigt ebay-krafs från Kina man av någon outgrundlig anledning köpt) och man stör sig på folk, fast de verkligen inte gjort dig något alls… de står där stilla och lugnt i samma kö som du men du inbillar dig att de är otåliga och börjar stampa nervöst i golvet just på grund av att DU tar tid på dig… du tänker: ”Vafan, Fuck you! Jag får vänta lika länge som du!” och irritationen inom dig har dragit igång på max… Så kommer det fram en tant, som står bakom dig i samma kö, och säger: ”Jag måste bara säga att jag tycker du är sååå fin i håret!! Jag önskar jag hade modet att färga det likadant!” och… ja, men guud. Man får en välbehövlig liten näsknäpp och slappnar av, blir glad och plötsligt är det inte alls svårt att le mot personalen på postinlämningen. Menar nu inte att jag hade gått och bombat sönder en halv stad om detta inte hade hänt, men, ja, ni hajar! Och för att stryka under det jag nyss sagt; jag ger er tre stycken Di Levas :) By the way: Du är och förblir en stor inspirationskälla, Thomas Di Leva!! Du är den du är - punkt. Det gillar jag med dig! Fortsätt med det!!