Manshat?
Det är ju lite som att man faktiskt undrar hur det kommer sig att man inte idag har blivit en mega-mastodont-anarka-feminist som hatar och vill förgöra alla män på denna jord. För vilka är det egentligen som stör och förstör och våldtar och sprider skit? Är det vi kvinnor? Njae... Det är ju männen. Det är ju alltid männen. Det är och förblir alltid dessa grottmän som tror på våld, som tror på hat och krig. Det är alltid dessa män som tafsar och kommer med sexistiska kommentarer och förstöööör för alla. Så HUR kommer det sig att man inte blivit en super-anarka-militant mega-feminist? Jo, för att man hyser en smula hopp om männen. Man tänker att de kloka karlarna som finns där ute bör bli allierade och att de skall göra nytta. Man tänker att de kloka karlarna som finns där ute ska ta hand om varandra och göra något bra av det de kommer fram till då de sitter och funderar på vad de bör göra för att motverka detta kvinnohat som producerar asförbannade anarkafeminister. Men! Problemet är att män som får höra att de är "monster" som grupp vägrar inse problematiken! De blir bara kränkta. De tänker, när de hör att "män är monster"; nej, men det gäller ju inte mig! Varför ska jag ta till mig denna info? Och det är just detta som är ett störande moment. En vettig man begriper vidden av detta och tänker stort. Han tänker att oj, ja, men här kan jag hjälpa! En patetisk liten fjantman ute i bushen tänker; öh, nej, vadå?
Så, ta hand om varandra för fan, ni vettiga karlar, och sitter ni där i bastun och hör ett sexistiskt skämt... well; säg ifrån! Ska det vara så himla svårt?
Så, ta hand om varandra för fan, ni vettiga karlar, och sitter ni där i bastun och hör ett sexistiskt skämt... well; säg ifrån! Ska det vara så himla svårt?
