Skruva upp volymen på din empati
Kan vi alla omdefiniera eller kanske rättare sagt utveckla betydelsen av ordet extrem? För det används ju titt som tätt på oss veganer vilket får mig lite förbryllad.
Vad med veganismen är extremt? Kan det vara som så att den faktiskt är extremt kärleksfull? Extremt etisk? Extremt djurvänlig? Fine! Då håller jag med! Då är vi på helt samma våglängd.
Ingen har rätt att kalla oss veganer extrema om man inte med det menar att vi har en högfungerande empati och gör allt som står i vår makt för att ingen varelse ska behöva lida och offra sitt liv för vår skull. Kan man äta denna lilla varelse har man fått definitionen av ordet extrem kraftigt om bakfoten. Mår illa och vill bara gråta när jag förstår hur många det är som inte har några som helst problem med att gå till köttdisken på Ica och be om lammkotletter. HUR ÄR DETTA MÖJLIGT?
Vad med veganismen är extremt? Kan det vara som så att den faktiskt är extremt kärleksfull? Extremt etisk? Extremt djurvänlig? Fine! Då håller jag med! Då är vi på helt samma våglängd.
Ingen har rätt att kalla oss veganer extrema om man inte med det menar att vi har en högfungerande empati och gör allt som står i vår makt för att ingen varelse ska behöva lida och offra sitt liv för vår skull. Kan man äta denna lilla varelse har man fått definitionen av ordet extrem kraftigt om bakfoten. Mår illa och vill bara gråta när jag förstår hur många det är som inte har några som helst problem med att gå till köttdisken på Ica och be om lammkotletter. HUR ÄR DETTA MÖJLIGT?
Vi lever i en upp- och nervänd naturvidrig värld där mord på lamm är ok men veganism anses extremt. Det är inte vi veganer som ska argumentera och be om ursäkt för vår livsstil, det är de som har blod på sina händer och som skrupelfritt tuggar på döda djurkroppar utan att blinka som ska stå till svars för sin. Framför allt är det livsmedelsföretagen och den grymma djurindustrin som tjänar pengar på djurs lidande och död som ska stå till svars för sina handlingar. De som myglar och ljuger sina trogna konsumenter rakt upp i ansiktet, greenwashar och manipulerar alla att tro att de minsann tänker på både djuromsorg och planetens väl och ve, för herregud nu har ju Arlabönderna till och solceller på ladugårdstaket, då är det ju lugnt, inte sant?
Öppna ögonen och välj vego, det är 2025 inte 1825 och vi lever inte under svältförhållanden längre då vi behöver nyttja djur för att överleva. Det handlar inte om att vi ska nedmontera jordbruket, och göra alla bönder arbetslösa, vi veganer tycker om bönder och de behövs! Det handlar om att vi ska ställa om till en hållbar växtbaserad framtid och det skiftet har redan påbörjats, tro det eller ej, och det är lika bra att börja acceptera vegansk mat för veganismen är inte en efemär trend utan framtiden - med gigantiskt stöd av världens alla samlade folkhälsomyndigheter, djurrättsorganisationer, miljöorganisationer, nutritionister, läkare och forskare.
Frågor på det? Nej, tänkte väl det. För innerst inne vill ingen förutom psykopater och sadister att ett enda djur ska behöva dö och bli fråntaget sitt liv. Men vi har växt upp med bilden av vissa djur som mat, vi har lärt oss att stänga av våra känslor i förhållande till lammkotletterna, för det är för smärtsamt att tänka på vad det är vi egentligen äter. Och för att vi ska slippa hantera den jobbiga känslan som skaver inom oss när vi trots allt då och då tänker på vad det är vi egenligen äter, gör vi antingen 1. Allt vi kan för att rättfärdiga våra matval och argumenterar för att dessa är rätt, för att vi ska slippa agera i enlighet med våra känslor, det vill säga ändra våra matvanor och våra beteenden. 2. Agerar på känslan och lägger om kosten så den harmonierar med vårt samvete, det vill säga går över till en vegansk kosthållning, där man inte behöver förtränga, tänka bort och leva med en konstant kognitiv dissonans. Jag valde nr 2. Det tog tid, jag blev vegetarian till att börja med, och det fanns fortfarande ett stort mått av kognitiv dissonans kvar då jag inte fullt ut ville gå med på att det skulle vara fel att konsumera ägg, mjölk etc. Jag fokuserade då endast på det mest uppenbart etiskt felaktiga enligt mig, jag åt inte kött. Det andra tänkte jag inte så värst mycket på. Det var ganska mycket keso, filmjölk, yoghurt och ost i mitt kylskåp under många år som lacto-ovo-vegetarian. Ett och annat ägg slank ner också vill jag minnas...
Men med tiden kom verkligheten i kapp och det gick inte längre att blunda för att mjölkindustrin och köttindustrin hänger ihop, jag begrep även att inga ägg existerar utan lidande och död som omedelbar konsekvens i den sedvanliga djurindustrin, jag hade då ingen aning om vilket barbariskt inferno som väntade alla stackars små oönskade hankycklingar t.ex, att de maldes eller gasades ihjäl var inget jag kände till. Ju mer fakta om djurindustrin desto större blev den jobbiga skavande känslan inombords som till sist fick mig att agera och välja mat som jag kan tänka på till 100% utan att det skaver och gnager inombords. Jag blev vegan 2013, det är snart 12 år sedan nu, och det är det bästa jag gjort i mitt liv. Jag hade kanske bättre förutsättningar än många andra att förändra mitt beteende, jag har inte vuxit upp i en jägarkultur t.ex, som många jag känner har gjort, men jag har bönder i släkten och det gör ämnet aningen känsligt om man säger så... Kontentan är: kan jag, kan du.
Man kan nog framstå som en väldigt tjatig vegan som försöker pracka på folk sina idéer, som vore man en fulländad felfri vegan från födseln. Men då vill jag påminna alla om att jag också har varit hjärntvättad av djurindustrin, mitt arv, min uppväxt och inte kunnat undgå kött- och mejerinormen som jag också har varit den del av under många år. Jag har inte fötts som en fullt ut etiskt medveten person, jag blev pådyvlad köttnormen som alla andra ungar blev på 80- och 90-talet och som många ungar än idag blir påtvingad, det är något som kommit med tiden som egen tänkande och framför allt kännande individ, och att agera i enlighet med min empati är något jag rekommenderar alla att göra, och tro mig, även den mest kallhamrade slaktaren har empati - volymen på den är bara kraftigt nerskruvad eller kanske mutad. Det går att dra igång den igen och byta jobb och kosthållning.
Idag finns det inga ursäkter. DÅ visste jag inte allt om djurindustrin, nu överöses man ju av fakta, dokumentärer och upplysning. Nu när jag vet vad som sker bakom kulisserna på Bregotts tillverkning kan jag inte bara passivt fortsätta vara en del av det, tvärtom känner jag ett ansvar för djurens skull att föra deras talan, då de saknar egen röst!
