Storblommigt är mot naturen!

Detta evinnerliga tjat om att våren äntligen är på intågande gör det knappast lättare för oss vår- och sommarlåga. Tvärtom får det oss att, förutom de vanliga återkommande ågrenkänslorna, även känna ensamhet och skam i vår deppighet eftersom man får intrycket att såna som vi inte existerar. Vi får inte ta plats så som vinterdepparna får.
Tänk om meteorologen på nyheterna sa "I morgon blir det troligen mulet och mycket regn; vad härligt!!" eller om någon enda tv-profil i rutan sa "Snart är äntligen hösten här med mörka, långa kvällar och kylig luft!" Det händer inte. Så kan man ju inte tycka. Man ska ogilla regniga, mulna dagar och dyrka soliga med klarblå himmel. Punkt. Är du av annan åsikt får du inte uttrycka den öppet, för det är mot naturen.
För mig är storblommiga, aprikosa sommarklänningar och hurtfriska sommaraktiviteter mot naturen och jag fullkomligen älskar mörk höst och är av åsikten den att ett majestätiskt åsk-och regnväder är vördnadsbjudande om något! Vackert väder är inte nödvändigtvis sol, sol och åter sol för varenda käft!! Om folk ska fortsätta dissa höst och vinter, och allt som hör dessa årstider till, stup i minuten, måste det fan bli lite rättvisa; fram med offentliga klagomål på sommar-och-sol-hysterin!! Och fram med lovord om höst och vinter! (Och att prisa Herren Jesus och Gud han själv runt jul gills inte!!) Vi som ogillar våren och sommaren vill inte få dessa båda årstider nertryckta i halsen lagom till dess att man just svalt sista semlan för året!! Lika lite som höst- och vinterdepparna vill få våren och sommaren serverad redan i början av augusti! Låt varje årstid få lov att ta sin tid och låt folk vara deppiga när de faktiskt är det. Vi har fan rätt att vara deppiga året om! Depressionen är inte vissa få "normala" människor förunnad. Tyvärr.