Ann-Eli Elizabeth

All kärlek är bra kärlek

Det finns hopp... eller?

Kategori: Djurrättsfrågor & veganism

Heja 7 Eleven som testat att sälja helveganska sojakorvar (vilket gått alldeles förträffligt bra; enligt personalen som jag just precis har pratat med) och nu inväntar vidare direktiv från ledningen angående huruvida en fortsatt försäljning ska äga rum eller inte. Håller tummarna!! Ps. De grillar dessa sojakorvar på samma grillhäll som brödet - inte på samma grillhäll som de vanliga kadaverkorvarna :) Ds.

 

"Jaha? Vem bryr sig? Jag har käkat kött hela, långa livet... couldn´t care less! Kött är ju gott!!"  - Är det din första tanke som dyker upp när du läst mina ovationer? Nå? Handen på hjärtat? Fundera då en sekund på varför det är det första du tänker. Blir du må hända en smula provocerad kanske? Varför? Vad blir ditt svar? Om du, för ett ögonblick, testar att hålla med mig... VAD är det, inuti dig, som händer då? Vilka känslor ger sig till känna inuti dig? Testa!! Fundera! VAD är det egentligen som får mig att om och om igen tjata om detta ämne? Fråga dig själv varför (VARFÖR?!!) du ska äta kött... Fråga dig själv varifrån detta kött kommer från... Kommer det ner på din tallrik av sig självt kanske? Helt frivilligt? Dimper det ner som en färdig maträtt för dig att sätta tänderna i? Vad är det du egentligen äter? Är det måhända en del av ett (före detta) livs levande djur? Hur känns det att tänka på att detta levande djur har blivit dödat för att just du ska få mat på din tallrik? Känns det fortfarande som att du inte kunde bry dig mindre, eller känner du kanske att det här pratet börjat vidröra en del av dig (och dina innersta känslor) och väcker en känsla av att utnyttjandet av andra levande varelser faktiskt är fel?

 

 

Okej... du känner dig fortfarande grymt less på det jag vill säga i detta blogginlägg. Du känner och tänker "Men sluta!! Varför ska jag sluta äta kött?! GUD, vad du är jobbig!! Det är ju till och med OTRENDIGT att va PK numer! ORKA!!!! Jag tänker fan inte sluta äta kött!!" Stanna upp nu... Tänk nu tanken: "Skulle jag vilja att min hund dödades för att bli till någon jävla middag?" Jag gissar att du omedelbart skulle svara "NEJ!", högljutt och utan pardon, på den frågan (annars tycker jag att du ska söka hjälp!). Applicera sedan de känslorna kring ditt eget husdjur (vare sig det rör sig om en hamster eller en häst) på grisarna, hönorna, korna etc som blir till gemene mans middag... Vad är skillnaden?

Dingo dingo

Kategori: Könsroller och invanda mönster

Har just sträckläst boken "Dingo dingo" och känner att de tre författarna till den tveklöst är något väsentligt på spåren. Jämställdheten, och debatten kring denna, fokuserar allt som oftast enbart på oss kvinnor och förtrycket av oss. Lätt att tala om objektifiering av kvinnokroppen som kommer sig av männens sexualdrift och maktbegär, om cementerade könsroller som främst är till kvinnans nackdel etc. Sällan talas det om det ekvivalenta mansförtycket, som faktiskt existerar i stor utsträckning även det; i form av exempelvis stereotypa uppfattningar om vad som är manligt och inte (för att bara nämna en sak som fanimej begränsar även den manliga delen av befolkningen något enormt).

 

 

I "Dingo dingo" strålar en samling allsköns män samman för att främst ägna sig åt en kvarts omfamning i en öde industrilokal. Till en början känner samtliga män ett obehag kring detta kramande och gör allt för att skämta bort den främmande känsla som infinner sig då det ska kramas med andra karlar. Till en början är det stela, allt igenom konstlade och högst krystade omfamningar vi som läsare får ta del av, men så sakteligen börjar männen successivt mjukna och slappna av, och där; i denna avlappnade känsla inser de plötsligt att det är givande att kramas... De slutar puta med rumpan (för att undvika att deras skrev nuddar vid varandra...) och hö-höa sig igenom den 15 minuter långa kramen och ger sig hän. De känner att det fanimej ger något att stå så där, tätt intill en annan manlig varelse och bara hålla om... ...utan press och stress som handlar om att det ska leda till något av mer sexuell natur... De känner att de faktiskt får något de hela långa livet saknat... Omfamningarna (som sker på kontinuerlig basis) förändrar dem på djupet och hämningar, rädslor och agg börjar så sakteligen släppa...

 

Ps. De där tre kloka författarna lyser med sin frånvaro - totalt - när jag försöker få dem att haja min entuisiasm... Jävligt trist, men sant... Ds.

 

 

Kvinna eller man - vi har alla behov av beröring och närhet. Det är knappast något nytt att just beröring får oss att må bra på flera plan. Må bra-hormonet Oxytocin utsöndras och vi får ett stärkt immunförsvar. Vi blir lugnare, får sänkt puls och mår bra av beröring. Kramar av mer innerlig och genuin natur (utan sexuella baktankar) och känslor förpassas dock allt som oftast till något som blott är oss kvinnor förunnat att uppleva. Tyvärr. Det går inte att komma ifrån. En man ska inte kramas; i synnerhet ska han inte krama andra män (om han inte vill bli kallad fjolla eller bög). Det säger sig självt att denna könsroll är förtryckande och begränsande!! Det säger sig självt att det egentligen är en konstlad, onaturlig könsroll som bara bidrar till ojämställdheten i det långa loppet. Läs boken och njut av att få en dos obegränsad lektyr som vänder upp och ner på stagnerade könsroller, och ta en liten funderare på om det inte ligger något i detta att männen kanske faktiskt också är förtryckta...