annelielizabeth.blogg.se

Om man engagerar sig i människorättsfrågor, proklamerar sin aversion mot kvinnoförtryck och höjer den knutna näven mot krig och våld som drabbar oskyldiga personer kallas man, med all rätt, ofta för en godhjärtad, empatisk och solidarisk - riktigt fiiiin - medmänniska. Påtalar man djurförtrycket, våldet och det aldrig upphörande dödandet av djuren i djurindustrin flyr folk fältet innan man ens hunnit uttala ordet "kött". Då är man blott en jobbig bråkmakare som "attackerar" och försöker pådyvla folk sina åsikter. Jag drar följande slutsatser av detta märkliga, men inte desto mindre förekommande, fenomen: 1. Empati är en god egenskap så länge den begränsas till det mänskliga släktet. Empati för djur är bara överdrivet fjoll-nonsens. 2. Att bry sig om orättvisor som drabbar oskyldiga individer är en bra sak att ägna sig åt så länge individerna tillhör vår egen art och omtanken inte innebär att vi måste uppoffra något; det vill säga så länge vi inte behöver förändra oss själva och vår livsstil. 3. Den sammantagna konklusionen: Människan är det mest emotionellt omogna av djur! Vi är inte ett dugg "högre stånde" än andra arter - tvärtom. Vi är fanimej den lägsta av arter och jag skäms för att vara en del av den! Människan är en högst egocentrisk varelse som bara bryr sig (om människor) för att må bra med sig själv och döva sitt dåliga samvete. 4. Det är så man vill kaskad-kräkas på hela mänskligheten!! Och vet ni vad; jag tror jag gör det också. Nu.

"Varför lägga så mycket energi på att ogilla människor?" Ja..? Ogilla människor? Jag ogillar avsaknaden av empati för andra arter än människan och jag har jävligt svårt att tro att jag hade fått dylika kommentarer om det varit krig och våld mot människor jag var förbannad på och motståndare till; om det var människorättsfrågor jag brann för (det gör jag också kan jag ju tillägga!) hade jag knappast fått höra att jag skulle sluta vara så upprörd och sluta lägga mig i...

"Låt folk kriga och döda och våldta små 5-åringar om de vill! Vi respekterar ju ditt val att inte äta kött; varför kan inte du respektera att vissa väljer att mörda och lemlästa människor? Tagga ner!!"

Det är ju knappast troligt att DET hade kommit ur käften på folk... Så vad är det för skillnad? Ett liv är ett liv. Ditt liv är värt något. En kos liv är det inte. Inte heller en gris liv; eller en hönas. Varför? Hur kan folk kalla mig respektlös när allt jag ber om är respekt för allas liv? Hur kan folk kalla mig bråkmakare när allt jag ber om är en avveckling av dödande och lidande; när jag bara efterlyser kärlek? Vem attackerar vem? Och varför?

Det är många som väver in filosofiska tankegångar i sin vardag och ser livet ur ett andligt perspektiv. De söker själslig harmoni och pratar gärna vitt och brett om potentialen i vårt oändliga, andliga medvetande. Idéer om att vi måste ta hand om och respektera varandra samt sprida positiv energi för ett allmänt högre välstånd i det "kollektiva, andliga medvetandet" florerar. Ja, visst fan är det tjusiga ord och säkerligen ligger det en hel del i dessa idéer som är värt att ta i beaktning, men varför då begränsa de vackra idéerna till enbart det mänskliga medvetandet? Varför innefattar idéerna inte alla jordens själar; alla individers medvetande? Vad ger oss människor ensamrätt på själslig harmoni och positivt energi-tjafs? Var tar de djuplodande filosofiska tankegångarna vägen när det kommer till djuren? Jo; de krockar med en fet jävla betongvägg och springer sedan räddhågset hem till mamma för ett hastigt blöjbyte!! Djurens själ då? Djurens andliga medvetande? Vad händer med det i djurindustrin?! Behöver vi inte filosofera minst lika mycket kring det?