Är vi inte alla förtryckta?
Det skylls oftast på männen när det handlar om vårt ojämställda samhälle där kvinnor förtrycks på ett eller annat sätt. Oavsett hur mycket det ligger i den teorin i det stora hela, främst förr i tiden, så vill jag ändå mena att vi kvinns är jävligt duktiga på att förtrycka oss själva genom att helt sonika vidmakthålla det förtryck som en gång skapats.
Varför gå med på ett sjukt skönhetsideal (skapat av männen?) och operera om tuttarna och banta ner sig till obefintlighet? Varför inte bara sätta stopp och ge fan i att gå med på de sjuka premisserna? Varför vika ut sig i Slitz där du endast anses sexig och snygg om du är skitsmal och har silikonstinna pattar i höjd med hårfästet?
VI vidmakthåller förtrycket - det går inte att komma ifrån! VI kan själva välja att sätta ner foten (alternativt ge media och deras äckel-päckel-lakejer en fet pungspark tillika fittspark!) istället för att bara vara nickedockor som anammar allt som i slutändan utplånar oss som individer.
Männen är ju fan också förtryckta, men det talas det extremt lite om. En man är inte en man om han öppet visar känslor och går i rosa kjol. En man får inte använda rött läppstift. En man ska vara ett vältränat muskelberg och ha en drule stor som hästkuk! En man är fanimej lika illa ute idag som en kvinna, och förmodligen värre däran eftersom det, som sagt, talas så jävla lite om just den sortens förtryck. Kan vi inte bara enas om att vi alla är förtryckta på ett eller annat sätt och bara omfamna alla och envar och i den megakramen hjälpas åt att lossa på bojorna som fjättrar oss?
Ps. Snackar inte om våld mot kvinnor. Snackar om mer subtila små-förtryck... om ni hajar vad jag menar. Våld mot kvinnor som utförs av just män existerar i betydligt större utsträckning än det omvända; säger inget annat! Ds.
För att förklara mig ytterligare;
Vad jag syftar på är de stereotypa könsrollerna som så många har anammat... DE begränsar! Hänger ni med? Oavsett om det handlar om mallar vi kvinnor förväntas följa eller mallar som män förväntas följa så är de mallarna ett förtryck av individen om man nappar på dem med hull och hår och inte låter sin egen person komma till uttryck. Vill man, som man, vara en muskelberg (på riktigt); tja... det är väl okej. Varför inte? Men man ska akta sig jävligt hårt för att hävda att detta muskelberg till man är MER man än en knubbig blekfet karl som aldrig lyft en hantel i hela sitt liv. Hajar ni?
