Ola Salo är briljant som Hedwig
Har nyss varit på Göta Lejon och sett Hedwig and the angry inch med bästa vännen och... ja, normbrytare är ju ordet - som vackert tema för hela kvällen: Vi ska, och vi BÖR, bryta normer. I stort som smått. Är du kvinna eller man? Tänder du på män eller kvinnor? Vet du inte? Känner du att du skiter i vilket? Passar du inte in i någon kategori? Spelar det någon roll eller ska vi försöka fokusera på vem du verkligen är som person innerst inne? Detta med etiketter och kategorier, fack och tydliga roller vi spelar i livet... I en vacker värld skulle vi slopa allt vad etiketter och benämningar heter. Det enda som spelar roll är att du är den du är. Vi måste våga hylla individen samtidigt som jag förstår behovet av att känna samhörighet, att man inte är ensam, att man ingår i något större än en själv då det finns fler som är som en själv. Men jag kan bli mer förvirrad än hjälpt av alla benämningar... Som jag nyss sade: Ibland blir alla dessa fack och kategorier bara för mycket. Jag tror det kommer ske ett överslag snart som likt en tsunami spolar bort behovet av att placera sig själv i ett fack. Eller, rättare sagt; jag önskar det kunde bli så, men jag inser vi har en bra bit kvar att vandra för att nå detta...
Ta ingen skit! Vi Misfits är rock`n´roll! Så sjöng Hedwig (Ola Salo) samtidigt som rockstjärnor och transor mfl visades på tv-skärmar... och jag började böla när Divine dök upp på en skärm...
I TV 4:as Nyhetsmorgon sades att man hoppades att ingen skulle gå från föreställningen opåverkad, och jag kan skriva under på att jag blev berörd. Jag kände ett tag att, jodå! Jag kan detta! Jag tar ingen skit och jag rockar! Jag försöker vara fullt ut! Skulle dock behöva höra det varje dag för att tro på det, men denna kväll funkade ändå som en energigivande afton som jag inser behövdes mer än vad jag vågar erkänna. Hedwig... Ola Salo har tveklöst gett Hansel & Hedwig liv, precis som John Cameron Mitchell och det är som att denna person finns på riktigt!
