annelielizabeth.blogg.se

En man sparkar sin hund och binder sedan fast den i sin bils dragkrok och kör iväg; med hunden släpandes efter längs gatan... Mannen kör i diket, vilket räddar hunden som hamnar i ett annat dike... med trampdynorna bortnötta... hunden omhändertas av veterinär och får bandage om alla fyra tassar, men det är inte klart huruvida den ska omplaceras eller inte. Mannen är misstänkt för djurplågeri och av brännmärken samt andra skador på hunden att döma är detta barbariska utfall inte en engångsföreteelse utan har hänt tidigare. Min fråga är: HUR I HELVETE KAN DET VARA EN FRÅGA ATT DISKUTERA OM HUNDEN SKA OMPLACERAS ELLER INTE?! Det går jävligt bra att driva frågor om nolltolernas när det handlar om människor som far illa i hemmet; men djuren då? Hade det handlat om en unge som blivit utsatt för sån här tortyr hade socialen omedelbart kopplats in och ungen hade satts i fosterhem inom loppet av två sekunder, samtidigt som förövaren hade fråntagits sin rätt som vårdnadshavare.

NÄR ska vi börja behandla djuren med respekt? NÄR?! Varför inte införa nolltolerans i sådana här fall och se till att 1. Hunden (i det här fallet; läs annars djuret) omedelbart omhändertas och får en ny, snäll familj? 2. Hundägaren (i det här fallet; läs annars djurägaren) fråntas rätten att åter ha hund eller annat djur i sin ägo? Jag kan omöjligt förstå hur det kan vara en diskutabel fråga om hunden ska omplaceras; hur jävla hjärndöd får man vara egentligen? Detta var ju ett solklart fall där det var uppenbart att hunden farit illa långt tidigare. Givetvis kommer detta upprepas om ägaren återfår hunden. Ska den behöva dö för att folk ska reagera och hjälpa den till ett bättre liv undrar jag! Då är det liksom aningen för sent...